Copenhagen Marathon 2015

Efter fyra månaders uppladdning med totalt 762 km i benen var det äntligen dags för Copenhagen Marathon. Valde Köpenhamn av två anledningar, banan verkade hyfsat snabb och som skåning slipper man resa med övernattning. Nu är ju Köpenhamn i vanliga fall värt en övernattning men just inför en mara är det rätt skönt att minimera okända variabler. Sova och äta hemma har man liksom prövat ett par gånger.

Starten skulle gå 09:30 och med 12 000 startande är loppet inte enormt. Man får därmed en ganska lugn morgon och när man väl kom fram var det hyfsat effektivt. Vädret var perfekt med runt 12 grader vid starten och nästan ingen vind.

En unik detalj med loppet är att man själv väljer startgrupp. Så man väljer helt enkelt sin målballongtid och väntar på starten. Ganska bra och praktisk lösning.

Då var det dags att springa ett par timmar och loppet kom igång fint. Under hela loppet var det viktigt att man hade framförhållning. Där är en del snäva kurvor och det är viktigt att positionera sig så man inte fastnar runt svängen när det packas på och hastigheten går ner. Speciellt trångt blev det precis bakom tidshållarballongerna. Det var svårt att komma förbi dem men fördelen var att när man väl gjorde det så var det ganska tomt precis framför. Men det var också kul att hänga på dem trots nackdelarna då publiken blev helt vilda när ballonggänget passerade. Så här bör man välja taktik innan loppet baserat på för och nackdelarna.

En sak som jag verkligen såg fram emot var hur banan var planerad. Man möte andra löpare vid flera tillfällen. Detta innebär att jag fick sett ledargänget vid två-tre tillfällen vilket var ganska stort. Vet inte om man tänkt på det men sträckorna man möttes på var liksom inte 20 km mellan. Så det var inte psykiskt tungt att möta andra löpare då de i praktiken bara låg 20-30 minuter framför en. Skulle vara tungt om man hade en timme till man själv var på andra sidan.

Köpenhamn bjöd på ett fantastiskt väder. Blev klart lite för varmt framåt lunch men det måste ha varit perfekt för åskådarna. Köpenhamnarna levererade verkligen. Det var hejande i stort sett hela vägen. Speciellt stort var det när vi lämnade Nørrebro precis innan bron tillbaka till centrum. Där pressades klungan samman så att man bara kunde springa två i bredd. Åskådarna var helt vilda och gav fantastisk energi. De flesta restauranger och cafeer hade satt ut stolar så att kunderna kunde sitt och titta och heja. Det serverades öl på en del ställen så stämningen var stundtals hög.

Även om jag känner till Köpenhamn väl blev jag överraskad över den fina bansträckningen. Man får verkligen se många delar av staden och jag hittade ett par nya ställen jag vill besöka. Var bara runt två kilometer som sög. En liten loop ut till Fisketorvet som kändes som utfyllnad för att få ihop hela maran.

Målgången fungerade fint. Man fick ingen påse med en massa dricka och mat i. Utan man gick längst målgångsrakan (efter då alltså) och kunde få/ta det som passade. Mycket bättre och lätt att fylla på med den typen av energi/vätska som passar dig. En annan kul sak var rekordtidsklockan. En skeppsklocka man skulle ringa i och man slagit sitt personbästa. Klockan gick i ett och det var kul att sitta och ta igen sig i närheten och se alla glada och stela löpare.

Köpenhamn levererade. Staden, människorna och bansträckningen var fantastisk. Ja, där var hårnålskurvor och en hel del gatsten, men detta drar inte ner betyget. Det var en fantastisk upplevelse och jag kommer rekommendera loppet till alla som är sugna på en mara. Inte omöjligt att jag springer även nästa år, ett bra betyg så här dagen efter!

Läs även vad Simon Wikstrand skriver om Köpenhamn Marathon.