Hur beskriver man egentligen ett lopp som BUS 2017? När jag springer stadsmaror är det mycket en inre resa där publikens hejande ibland bryter igenom ens inre kamp. Många gånger är det välkommet och högst nödvändigt för att bryta en nedbrytande tankespiral. Men BUS var något fullständigt annorlunda. För mig handlade loppet mycket om den energi som man fick av de andra löparna. Faktiskt lite som Sydkusten Marathon, där tempot är lägre och man snackar sig igenom distansen. En tid för reflektion och samtal som man sällan tar sig tid till. Ok, 90% av samtalet handlar om löpning, men ändå.
Ett fantastiskt lopp och ett lopp som jag verkligen hoppas blir en seglivad tradition i Trelleborg.
Till första starten var alla i god tid. Efterhand blev det mer och mer lunkande, senare och senare inpå starten.
Låg långt fram på alla mina varv. Kanske jag orkat fler varv om jag dragit ner på tempot? Men gillade att komma ut tidigt.
Fick ca. 15-20 minuters paus mellan varje varv. Tid för tvivel och att bli stel. Men tanken var att mer tid innebar bättre återhämtning, kanske en förutsättning för att orka fler varv. Nästa år skall jag testa att ligga 5-6 min långsammare.
Fin bana. Vi hade tur med vädret och alla var eniga om att man hittat en varierande och fin slinga.
Förutom får så var där kor och efter lunch såg vi också hästar.
Sprang i stort sett med samma människor alla mina varv. Ganska intressant hur människor hittar sitt tempo och sedan maler på. De flesta verkar alltså ha kört på i samma tempo hela tiden. Detta fram tills man la av. Såg få som tog ett sista varv gående. Något jag själv planlagt. Men när jag var färdig, så var jag helt enkelt färdig.
Team Sydkusten Marathon. Väldigt glad att jag fick lockat med ett par löpare som ville hänga vid vårt tält.
Det var kanske denna sommarens varmaste dag. Säger klart inte så himla mycket med tanke på att det känts som vi legat på 12 grader sedan jul. Men längst havet var det svag medvind så kändes som det stod helt stilla där. Ganska tryckande.
Gav mig efter åtta varv. Är ganska övertygad om att jag troligtvis kunnat köra ett par varv till. För jag var ganska pigg i benen och kroppen dagen efter. Men har svårt att motivera mig mentalt så det var där det tog slut. Svängde förbi på söndag förmiddag för att se upplösningen. Fantastiskt insats att köra på så länge. Galet ödmjuka människor och inspirerande presentation!
Hemsida:http://swedenrunners.se/bus/
Bansträckningen: X antal 6,7 km varv
Årstid: Sommar Månad: juli Betyg: 9 Sydkusten fyrar
Starten
Hade flyt och fick ut min nummerlapp dagen innan. Därmed slapp jag stress inför första starten och kunde dyka upp sent. Men verkar ha fungerat fint oavsett alltså. Redan efter första starten märkte man att människor positionerade sig till stor del på samma ställe vid nästa start. Man lärde känna sin startgrupp och fick snackat lite innan starten. Kul!
Loppet
Ingen trafik. Bra underlag. Fin bana och kul människor att springa och snacka med.
Målet
Kul att gå i mål flera gånger. Fint att man svängt upploppet så man kunde dra ut på känslan. Bra support från de få åskådare där var.
Runner’s high: Stämningen bland löparna och förutsägbarheten av banan. Arrangörerna och funktionärerna gjorde ett fantastiskt insats.
Chafing: Att jag inte sprang två varv till. Måste träna mer mentalt alltså.
