Kullamannen har vuxit och blivit en hörnsten i trail Sverige. Sträckan är bra, utmanande och vacker. Men skulle vilja påstå att den myt eller berättelse man byggt är huvudanledningen till framgången. Erkänner att det var nära till tårarna att stå i startfållan när Kullamannen kom ridande. Kanske löjligt, men nu skulle jag äntligen få utmana berget.
Man startar i olika startgrupper med tio minuters mellanrum. Klockan tolv startade DUBBELDÖDEN löparna och sedan började man släppa på DÖDENS ZON och jag kom iväg 12:50. Tror vi var runt 60-80 i varje startgrupp och i min så hängde jag på de snabbaste. Var rädd för att behöva köa om jag gick ut lugnt. Men första 4-5 km var breda fina skogsstigar så skulle kanske tagit det lite lugnare. Bra fart, kanske lite för hög. Som vanligt kände jag hybris och tänkte att detta kommer hålla hela vägen.
Började snart komma ifatt tidigare startgrupper. Var helt ok och kändes bra och starkt att kunna glida förbi. Trots backar så höll jag fin fart. Pang så kom single track stigarna. Nu var det inget susande förbi föregående startgrupper längre. Alla, verkligen alla, löpare var uppmärksamma och släppte förbi. Stort tack. Men blir ändå lite som köande på väg till jobb i rusningstrafik. Gas, broms, gas, stillastående and repeat.
Nu var vi på norra sidan av berget och det gick upp och ner. Tekniskt otroligt roligt att kunna släppa på nerför. Blev förvånad över mig själv att jag vågade. Många gick ner på många ställen. Jag tog chansen och sprang vid sidan av stigen. Här passerade jag en hel del löpare. Så här i efterhand var mina utförslöp lite dumdristiga. Har inte så mycket erfarenhet och det hade kunnat gå riktigt illa om jag missbedömt underlaget. Men du milde tid vilken kick det gav!
Började bli trött. Men kände samtidigt att jag inte fick gå för fullt. Det var helt enkelt för mycket folk i spåret. En enkelt ursäkt, för det är ju faktiskt inte alls säkert att jag orkat kapa speciellt många minuter om det varit helt tomt på stigarna. Men just där och då kände jag bitterhet. Så helt plötsligt hör jag hejande och klappande. Över halva sträckan bakom mig och kommer upp på en topp. Tittar ut och wow vilken utsikt, vad vackert. Vad håller jag på med? Det är ju detta det handlar om! Min prestation här är oviktig. Jag har träffat en massa goda vänner innan och under loppet. Snackat löpning och delat stig med människor som också älskar att springa. Jag är här för löpningen och upplevelsen. Detta är ett äventyr, inte en tävling jag egentligen tränat för, är redo eller sugen på.
Nu har vi dessutom lagt de flesta höjdmeter bakom oss, vi som springer ett varv. Drar ner på tempot. Kommer ifatt en vän som skall springa två varv. Tar mig tid att titta runt och släpper fokus på steget. Vilken tur vi har med vädret.
Precis efter Kullens fyr passerar vi sträckans mest tekniska del. Det är lina gående baklänges ner som gäller. All respekt till 100 miles löparna som överlevde denna delen flera gånger under natten.
Över på södra sidan. Solen lyser på ordentligt men jag har svårt att hålla värmen. Lättare att ta ut steget sista fem km. Men nu har jag växlat ner och vill bara få detta gjort. De flesta är inne på sitt upplopp så de mörka trötta blickarna från backarna på norrsidan är ett minne blott. Mycket hejande mellan löparna och småsnack om loppet.
Ändå en del teknisk löpning kvar och tacksam för att det är hyfsat torrt. Där borta, Mölle och målet! Kommer i mål och möter upp med en del vänner. Köper en Kullamannen keps. En bra dag på berget! Tacksam för alla vänner jag lärt känna genom löpningen. Stort tack till Mikael, en av de bästa stiglöpare jag känner, för startplatsen.
Hemsida:http://www.kullamannen.com/
Bansträckningen: 12.8km upp till 100 miles.
Årstid: höst Månad: November Betyg: 6 Sydkusten fyrar
Starten
Starten gick även detta året nere vid hamnen. Ramar in dagen bra då man står precis vid havsnivå och är medveten om att man skall springa upp och ner för berget som tornar upp sig som en vägg framför starten. Inga toaletter vid starten och ingen övervakning av väskor. Arrangörerna vill inte skämma bort löparna. Det är ok när man väl startat, men innan och efter så hade det varit fint med bättre service.
Loppet
Fantastisk natur och varierande sträcka gör detta till ett toppenlopp att springa. Två vätskedepåer längst hela sträckan vilket är helt ok för mina 22 km. De som springer längre kör två varv och vid varvning har de möjlighet till egna depåer. Kullamannen är en riktig upplevelse.
Målet
Detta året gick man i mål uppe vid Grand Hôtel Mölle. Kul att samla det där och extra fint med de popup matställena där man kunde köpa mat. Perfekt att kunna fylla på med ordentlig energi direkt efter. Medaljen är fantastisk!
