Ett par vänner i London hörde av sig och undrade om jag var sugen på en höstmara i Dunwich, Suffolk. Well, that sounds like a splendid idea sa jag och bokade. Loppet ingår i en kust-trail serie av lopp och jag har tidigare sprungit samma lopp i Exmoor. Välorganiserade, utmanande och roliga lopp.
Start runt nio och fick hotell 200 meter från starten. Lyx, Skönt! Start- och målområde ligger otroligt vackert vid en gammal kyrkoruin med utsikt mot havet. Läs gärna om Dunwich historia då den är ganska intressant.
Snitslad bana och ytterst välorganiserat för att hämta upp startnummer. Lite småprat, nervös. Möter upp en av vännerna. Skönt med lopp där tiden från man lämnar hemmet / hotellet till start är så kort som möjligt.
Från starten och söderut påminner landskapet lite om Dover eller kanske mer hur det ser ut runt Ales stenar. Men loppet startar norrut där det snabbt faller ner till ett träsk- eller sumpmarksområde. Platt och vatten på båda sidorna. Tur jag kom ut snabbt för det är få chanser de första 9 km att springa förbi. Vinden ligger på i ryggen och allt känns perfekt.
Vi vänder söderöver och den sköna medvinden blir en tuff motvind. Efter ett par km lämnar vi vassen, vattnet och ett par höjdmeter gör att naturen övergår i barmark.
Förutom kyrkoruiner är där en hel del gamla skyddsvärn. Börjar komma ifatt ultralöparna som stack ut ett timme innan maraton starten. Var orolig att jag gått ut för hårt, men skönt nu. Att plocka placeringar från egna startgruppen och ultra hade inte varit helt lätt då stora delar av loppet bokstavligen var single track.
Får ganska många km i relativt vattensjuk skog. Lerigt och stundtals ganska halt. Trillar ett par gånger och sjunker ner till knäna i gyttja en gång. Skogen tar en del av motvinden. Vi startar alltså parallellt med stranden, springer norröver i medvind. Sista milen är vi tillbaka längst stranden efter att ha sprungit söderöver i skogen. Så medvind där man verkligen behövde det. Känner mig tacksam!
Åter tillbaka på stranden. Otroligt tungt och jag tappar här. Men precis innan vi kom ut på stranden får jag först kramp i höger ben och sedan i vänster. Aldrig hänt tidigare och tänkte att nu får jag bryta. Fortsatte med att röra mig framåt och sedan släppte det. Kroppen är märklig och fantastisk.
Innan mål skall vi bara över en ljunghed. Väldigt vackert, men jag är helt slut, inga fler bilder. Inte tappat placeringar senaste två timmarna. Som maratonlöpare blåser man förbi ultralöparna. Så var det i vart fall fram till stranden. Nu kämpar jag för att håll samma fart som dem.
Sista engelska milen (mile, ca. 1.6 km) håller jag högt tempo och märker att jag nu även stöter på halvmara löpare. Massa folk att springa om. Peppar så gott jag kan, men är svimfärdig. Upploppet och min son möter upp och springer med de sista 100 meterna.
Kommer på plats 13 (män) och 15 totalt. Hade hoppats på bättre. Men, som alltid, ett genomfört maraton är alltid något man är nöjd med.
Hemsida: https://www.endurancelife.com/suffolk
Bansträckningen: 10 km, halvmara, mara och ultra
Årstid: Höst
Månad: oktober
Betyg: 7 Sydkusten fyrar
Starten |
Ganska okomplicerat. Man dyker upp i god tid innan loppet. Hämtar ut sin nummerlapp, chip och efter en kort stund är det en genomgång av loppet och start. Allt flyter på bra och om man synkar allt kan man alltså få ut nummerlappen knappt timmen innan starten. |
Loppet |
Man korsar ett par vägar men annars ingen trafik. Väldigt fin och mycket varierande bana med en hel del olika underlag. Regnat en del dagarna innan så ganska lerigt i skogspartierna. |
| Målet |
Start och mål är på samma ställa vilket är praktiskt och dessutom väldigt vackert precis vid sidan om en gammal kyrkoruin. |