Östgötamaran

Bor man i Linköping och jobbar i Norrköping är Östgötamaran det perfekta loppet att maratondebutera. Det var så svågern tänkte och frågade om jag hade lust att hänga på. Med mindre än en månad sedan AXA Fjällmaraton var jag väl inte helt i form. Men jag var inte svår att övertala.

Väl på plats i Linköping insåg jag att detta skulle bli en våt upplevelse. Dagen innan regnade och åskade det i stort sett hela dagen. Man utlovade rikligt med både vind och regn på dagen för loppet. På morgonen vaknade vi till en klass ett varning.

Mitt i bilden, på cykelbanan, gick starten. Inte helt uppenbart.
Mitt i bilden, på cykelbanan, gick starten. Inte helt uppenbart.

Starten var torr men lite förvirrad. Inte helt uppenbart vart eller exakt när starten skulle gå. Vi var väl knappt 400 som startade så inte hela världen, men förutsägbarhet är en av få saker som lugnar mig inför ett lopp.

Regnet dök först upp en timme in i loppet. Ganska skönt med tanke på att första milen gick ute på slätten och därmed bara vinden att kämpa mot. De flesta positionerade sig tidigt så man kände snart igen de runt sig, ganska trevligt. Var väldigt många vätskestationer så man kunde hoppa en utan att riskera fullständigt haveri.
Åskådare och medlöpare var trots vädret glada och peppade. Vi fick fantastiskt support från alla funktionärer, tack!

Blev inga bilder längst loppet. Det var helt enkelt för blött!
Blev inga bilder längst loppet. Det var helt enkelt för blött!

Kompis ringde veckan innan och berättade att hans pappa sprungit loppet på 80-talet. Pappan hade en del tips och ett av de viktigaste var att ta det lugnt i början. Det är nämligen ganska platt fram till ca. 24 km. Sedan blir det ganska kuperat (yes, jag är skåning). Värdefullt tips, tack!

Publiken i Norsholm var fantastiska, tack!
Saltgurkan vid 28 km var fantastisk, tack!

Sista milen var tuff, well är den inte alltid det? Men extra tuff då den gick längst stundtals sönderregnade traktorvägar. Man fick kryssa mellan vattenpölarna och kylan gjorde att jag var väldigt stel i benen. Men fick fin hjälp av mina nyvunna löpvänner så kom i mål på bra tid.

IMG_4312
Fin fint avslut!

På Aten maraton går man i mål på klassiska Panathinaikostadion och man fick lite samma känsla här faktiskt.  Det är sjukt coolt att avsluta inne på en arena. Dessutom ganska praktiskt då där får plats en massa åskådare. Det är ganska trevligt att kunna mingla med familj och vänner efter loppet.

Svågern och jag tog oss i mål. Det var kallt, blött och jävligt! Men en mara är en mara, det är liksom aldrig skönt ändå.


Hemsida: http://ostgotamaran.se
Bansträckningen: Från Linköping till Norrköping
Årstid:
Höst
Månad: September
Betyg: 6 Sydkusten fyrar

Starten
Pre-race
Det var ganska dålig information precis innan loppet. Man fick gissa sig till vart starten skulle gå. Inga utrop om att det var dags att samlas inför starten. Ingen nedräkning eller pepp inför själva startskottet.
Loppet
Pre-race
Vätskestationer vart tredje kilometer är väldigt fint. Därmed kan man i stort sett lägga upp loppet precis som det passar en. Väldigt bra! Kilometer markeringarna var väldigt informativa med info om avverkade distans, distans till nästa vätskestation och kilometer kvar att springa. Trots dessa väldigt positiva tilltag dras antalet fyrar ned från tre till två. Långa sträckor gick nämligen längst ganska trafikerade 70 och 90 vägar.
Målet
Pre-race
Målgång inne på konstgräset i Nya Parken var något utöver det vanliga. Publiken kunde mingla med löparna och det var gott om plats att hänga efter loppet. Väldigt bra. Snygg medalj.

Runner’s high: Saltgurkan precis efter ladan vid Aspa, 28 km. Målgången inne på Nya Parken var väldigt fin!

Chafing: Pang, what, där gick starten. Dags att springa. Varit fint med lite pepp innan.