Atea Helsingborg halvmaraton

Helsingborg var ett formtest inför Berlin Marathon, varken mer eller mindre. Två veckor innan ett av årets viktigaste lopp. Om maratontempot funkar bra på en halvmara och det känns som en lätt dag på jobbet efter målgång så är man redo. Enkelt mål! Bara hålla sig till planen.

Tar ett tidigt tåg. Thobias ansluter i Västra Ingelstad, Kenneth med sin fina familj i Malmö. Löpsnack hela vägen upp. Ni vet, man snackar tidigare lopp och skador. Gillar löpsnack. På plats hämtar jag ut nummerlappen. Kenneth har ingen och alla halvmaranummer är slut. En bra dag ser ut att sluta tidigt för honom. Personalen snackar med tävlingsledningen och man löser det genom att ge honom ett maranummer. Stort tack!

Detta är bara ett formtest och därmed ingen panik över mat och energi. Vi går över till Zoegas och jag får i mig ett par koppar riktigt gott kaffe. Förbi valstugorna på andra sidan torget går maratonstarten. Det blåser en hel del men sommaren har inte riktigt släppt Skåne.

Helsingborgs Marathon är ganska litet men ändå med ambitioner. Ligger någonstans mellan småstädernas amatörlopp och de enorma superkommersiella storstadsloppen. Ett härligt, välkomnande och lite stökigt lopp.

Tävlingsnerven infinner sig, eller så blev det bara för mycket kaffe. Oavsett, dags för start. Inser att jag lurat mig själv. Detta är inte ett formtest! Idag skall jag krossa den magiska gränsen på halvmaran jag kämpat för i flera år. Committar min hybris genom att berätta för aktuella pacers att jag skall följa dem till mål. Springer i stort sett hela loppet med full fokus på löpningen. Det enda jag kommer ihåg från loppet är en backe vid tre km, Skyltmannen en bra bit in när jag är riktigt trött, hur vacker slottsparken vid Sofiero är och att jag passerar 3:15 farthållaren där jag hejar på en vän som är på väg att sätta personbästa på maran.

Foto: Mathilda Ahlberg.

Pressade på hårt och beslutsamt. Nästan lika många höjdmeter på halvmaran i Helsingborg som hela maran i Berlin. Ett par kilometer kvar. Kenneth, som är en bättre löpare, passerar mig. Ser stark ut och jag ökar lite, men behåller fokus. Håller mig till planen. Alltså planen jag hoppade på precis innan start, inte formtest planen. Farthållaren vill samla upp lite folk och saktar ner, peppar mig att dra på och att jag kommer nå målet med hyfsad marginal. Springer i mål med god marginal till den magiska gränsen! I löparvärlden är god marginal över 21 098 meter en halv minut. Overkligt men det höll. Ja, formen inför Berlin var fantastisk. Kanske Helsingborg var årets lopp? Kanske det var dumt att maxa två veckor innan Berlin?

Där och då höll jag ihop. Hjärta, hjärna och ben var redo. De dagar då allt funkar är lätträknade. Vi löpare är inte bortskämda med perfekta rundor. När det händer så gäller bara en sak; spring för inget som lever står still!